Jag kör i mörker
jag kan ha varit här förut
för många år sen
alla vägar har ett slut
och ödegårdar
det är långt emellan hus
det kunde varit liv här
det kunde varit ljus
jag kör i mörker
det här är ingen lek
det är den välbekanta vägen
en förnimmelse av svek
jag kör i mörker
ser nästan ingenting
när jag väjer för en älgkalv
tänker ”spring för livet, spring”
jag vet, jag borde ta det lugnt
jag saktar ner och en sekund
minns jag en pappa med gevär
en besvärlig blandrashund
en pappa slocknade för tidigt
som tomtebloss förstås
men han var en av de som
reste telefonstolpar åt oss
nu är det andra som tar ner dem
medan gästarbetarna
monterar vindverk så man ser dem
snurra runt i byarna
jag minns hur ljungen kunde blomma
och en väldig klättertall
hur hela älven sprängdes sönder
av ett större Vattenfall
jag kör i mörker
den tysta tysta älven
som blev en barndoms strand
och den där kraften
hur den rann igenom händerna som sand
folk la sitt liv här
för att tågen skulle nå
vi sålde ut varenda meter
nu har tågen slutat gå
jag kör i mörker
från SJ:s haveri
nu växer rallarros på rälsen
som en envis ironi
jag kör i mörker
men rallarrosens färg
och de där hackorna och spadarna
mot blåa blåa berg
jag kör i mörker
jag kör i mörker
för mig själv i egen bil
och någon annan får betala
mina avdragsgilla mil
jag som skulle vilja säga
till dem som kommer sen
att jag var en av dem som gjorde allt
för er och framtiden
men det mesta ligger bakom nu
och regnet duggar tätt
jag vet jag borde tänka framåt
köra om och köra rätt
jag kör i mörker
med ena handen på min ratt
och en önskan om att
kanske kunna komma hem inatt
jag kör i mörker