Min barndom var en flickcykel med klistermärken på
när den tog min oskuld fick jag hoppa av och gå
den långa vägen genom skolan, där fröken jämt var bäst
hon hade långa bruna flätor, en kille och en häst
om sommaren slog åskan ner och hela skogen brann
vi lekte älg och lejon och sprang så fort vi hann
förbi fönsterrutor, trippelsprutor, tröjorna som stacks
jag var rädd för centrifugen och för grannens lilla tax
men bland stickningar och vrickningar, vaccin och medicin
fanns faster Alabaster och Kusinen Vitamin
och min farmor hade en grön turban
hennes armar gick som vingar på en väderkvarn
hon bodde i ett litet hus med man och fyra barn
och drömde hela livet om att flytta till en lägenhet i stan
Björnen Bamse var en hjälte, Stygga vargen var en skurk
och farmors stege välte när jag stal en honungsburk
blod och blåbär blandades med mylta mjöl och mäsk
jag fick splitterglas i händerna och honungen var besk
Min farfar var en liten man med korta starka ben
i Helly Hansen rock, han högg i stock, han högg i sten
han rökte vita Prince men hade röda ideal
på kvällen satt han jämt och titta ner på Rikets Sal
och sa: ”De tjatar om ett evigt liv, men jag är faktiskt trött
och jag vill fan i mig ha rätt att ligga still, när jag har dött.”
och min farmor hade en grön turban
hennes armar gick som vingar på en väderkvarn
hon bodde i ett litet hus med man och fyra barn
och drömde hela livet om att flytta till en lägenhet i stan
Min barndom var en pjäxa, en skog, ett elljusspår
en gropig gammal grusväg, dit ingen längre går
och av trädgården och huset syns ej längre några spår
utom syrenerna som står och blommar vackert varje vår
och kanske är det så, när man är vuxen blir man fri
men jag lyfter alltid handen varje gång jag kör förbi