text&musik Christina Kjellsson
Du ska ha tack för att du störde
i min trygga ensamhet
att det var mig som du förförde
i din tvårumslägenhet
du hade badkar och ett vinställ
en kobratelefon
mitt på bordet stod en gammal grammofon
du var den som kunde dansa
Vi matade väl måsarna
med frukt och vin och bröd
det var kvällssol på balkongen
där var solen alltid röd
du vände väl och vred
på mina krassa argument
tills jag sa: -Du är det bästa som har hänt
du var den som kunde dansa
Vi sprakade i hennarött
kring konst och politik
våra grannar ringde på och bjöd
på samstämmig kritik
våra alltför tunna väggar
gav en särskild akustik
vi gav oss hän ändå
åt kärlek och musik
Jag minns ett särskilt leende
ett skratt i ögonvrån
ja, det var nåt sånt de sjöng
på grammofon en bit ifrån
jag minns en delad helad oskuld
en matta som var vit
om jag längtar hem nån gång
så är det dit
Du skulle skrattat här och sagt
nånting om ”efterkonstruktion”
men du får tro mig när jag säger:
-Du var en på en miljon
och jag vill tro att du
åtminstone fått nåt av det du drömt
och jag hoppas att du aldrig riktigt glömt
att du var den som kunde dansa.