images/topz_dbl_mlgokh.jpg foto: Ola Kjelbye

Ökensand

Från skivan Ökensand

text&musik Christina Kjellsson

Att människan skulle vara Skapelsens krona är en egendomlig tanke. Vi ska nog nöja oss om vi får vara småpengar i världsalltet. Och i stunder av nåd kanske uppleva känslan av att vara i händerna på någon. Några kronor i någons hand. Medan den vi väntar på kanske passerar. Och i väntetiden läsa en dikt av Verner Aspenström: ”Varför spärrar ni förstädernas gator?

Den ni väntar passerar inte förstäderna.” (Ur ”Snölegend”, 1949)
Det finns också en kaksort som kallas för Ökensand. Den har jag inte vågat smaka. Inte än. Men såhär blev sången:

I en stunds periferi, i en vänthall sitter vi,
en dag som alla andra dagar.
Rent konkret och rätt diskret, en är smal och en är het,
en som springer, en som jagar.
En har ögon som är blå, en har solglasögon på
och han rör sig som i dimma.
En är upplyst och förnöjd, en är dunkel och förtöjd,
en som aldrig lärt sig simma.

Några kronor i en hand
en biljett till lyckans land
och en som väntar.

En har luftigt lätt bagage, en har pengar och mustasch,
en vill fram och en tillbaka.
En attaché och en japan, en akterseglad narkoman
en som tuggar på en kaka
en profet och en profan, en som faktiskt har en plan
en vill fly och en vill flumma.
en är trött och less på stan, en som tror han är schaman,
han vill hem och slå på trumma.

 

Några kronor i en hand
en biljett till lyckans land
och en som väntar.

En är lite mera känd, en är tyst och inåtvänd,
en går fort och en har stannat.
En är på och övertänd, en är bruten en är bränd,
en förväntar sig nåt annat
en i fred och en i ljus, en på väg från hem och hus,
en är taktisk, en flanerar
en är grå och en har färg, en är ensam som ett berg,
en vi väntar på passerar.

Några kronor i en hand
en biljett till lyckans land
och en som väntar.

Copyright © 2015. Här gäller vanligt hyfs och folkvett samt upphovsrätt enligt Svensk lag.